Fjorton dagar av den nionde månaden har det gått. Den första höstmånaden.
Solen värmer inte längre min hud. Blåsten kryper istället genom mig. Inte längre någon varm famn att gå tillbaka till. Det ända som värmer mig just nu är svart kokande kaffe som sköljs ner tillsammans med min ånger.
Vill ha dig här.