Jag hade tänkt berätta om ett minne som ligger mig varmt om hjärtat. Det var dagen jag och bestie såg EMD som grupp för första gången. Ni som läser kanske tänker "oooh neee" nu men det är faktiskt ett minne som jag sent kommer glömma. Det var den andra augusti tvåtusenåtta och det var en varm sommardag. Emd var fullt igång med deras första sommarturné sedan dom blev ett band i december tvåtusensju. Jag och linn hade sätt våra favoriter flera gånger tidigare men aldrig de tre tillsammans som ett band. Så när vi fick reda på deras sommarturne så kollade vi desperat upp om dom skulle komma någonstans nära skåne och till vår lycka så skulle dom komma till någon håla kallad Sävsjö som låg någonstans vid småland. Med den fina valpblicken berättade vi för våra föräldrar om det fanns någon möjlighet att vi kunde åka upp dit (vi bor längst ner i skåne så det var en rätt bra bit dit) och mina älskade pappa sa att han kunde köra oss upp dit för han visste hur otroligt gärna vi ville det.
Tillslut kom dagen vi hade längtat efter och vi kunde inte vara lyckligare. Jag har för mig att vi körde hemifrån någongång vid lunchtid. I bilen påväg dit kommer jag ihåg vi satt och sjöng på like me från girlicious och vi kunde inte sluta le. Vi körde och körde och körde och tillslut så närmade vi oss, vi körde förbi några skyltar där det stod Sävsjö och jag kommer ihåg att det var väldigt viktigt för mig att fota dessa. Vi var ju snart där.
När vi tillslut kommit in till den lilla byn så stannade vi på pressbyrån och jag kommer så väl ihåg att jag och linn såg ett gäng väldigt snygga killar och vi sa till varandra att vi var typ förvånade att se så snygga killar i en så pass liten by haha. Fråga mig inte varför och hur vi tänkte. Sen gick vi oss in till "festival området" då vi betalade och fick ett tygarmband fäst runt handleden där det stod Sävsjö festivalen 08 på. Då vi sen gick bort till den stora scenen och ställde oss längst fram mot gallret och fick de bästa platserna och det var ändå ca två timmar kvar tills konserten började. Så vi bara satt där och väntade, snackade om hur vi trodde det skulle vara, hur vi trodde vi skulle reagera när dom kom ut på scen, vad vi trodde att dom skulle ha på sig osv osv. Sen sysselsatte vi oss med att skriva EMD på vår vänstra arm och jag skrev Danny på linns ena kind eftersom att det var (är) hennes favorit och hon skrev Erik på min av samma anledning. Sen var det bara några minuter kvar och jag kommer ihåg att jag var nästan lite nervös, lyckoruset som flög genom min kropp och tanken av att jag om bara några minuter skulle få se erik, mattias och danny, mina hjältar. Klockan hade sen blivit det klockslaget vi hade väntat på och ut kom en presentatör och hela publiken började skriva (inklusive jag själv och linn såklart), det var helt galet. Sen såg vi dom, dom sprang ut på scenen och musiken började spelas. Jag brast ut i tårar och kände kicken från tårna. Inget slår den lyckan att stå där en solig sommardag och hoppa och skrika till de tre personerna man dör lite för. Den känslan att inget kan stoppa, hindra eller försöra för en just då. För en timme och trettio minuter så stannar världen och det är bara musiken, de tre killarna och ens bästa vän som finns där. Trycket från musiken slår i en på ett sånt sätt att man aldrig vill att det ska sluta. Den ärliga känslan då man gråter för man är så lycklig. Det går knappt att förklara att man kan bli så lycklig av en konsert.
Man tror man sjunger med till låtarna men i själva verket står man och skriker ut låttexterna till låtarna man kan utan och innan och det låter förfärligt, men man bryr sig inte. För i just den stunden behöver man inte bry sig för det är helt oviktigt.
När det sen var slut så kommer jag ihåg att vi gick bort till bilen och jag och linn grep tag om varandra och skrek ett sånt fjortis'lycko'skrik för att uttrycka vår lycka. Fan vad lyckliga vi var. 
I bilresan hem så somnade vi av utmattning har jag för mig och jag kommer ihåg hur mycket min hals sved och flera dagar efteråt. Det var något av det underbaraste. Och armbandet, det sitter fortfarande kvar.